Nyheter från Rymden

För att få svaret på en fråga, tryck på +-tecknet bredvid frågan.

Det finns inga exakta uppgifter om detta. Ju större en bit rymdskrot är, desto lättare är den att upptäcka och följa. På motsvarande sätt är skrotet svårare att upptäcka ju mindre det är. Enligt uppskattningar, som ESA:s kontor för rymdskrot (ESA's Space Debris Office at ESOC) uppdaterade i juni 2024, kretsar cirka 40 500 bitar rymdskrot med en diameter på mer än tio centimeter runt jorden i år. Det uppskattas att det finns cirka 1 100 000 bitar rymdskrot som har en diameter på 1–10 cm, medan man beräknar att hela 130 miljoner bitar rymdskrot med en diameter på 1 mm–1 cm kretsar runt jorden.

Franska Guyana ligger mycket nära ekvatorn. När en raket avfyras i närheten av ekvatorn får den ytterligare fart av jordens rotation. På så sätt kan man skicka ut något tyngre satelliter i rymden med lite mindre bränsle. 

Raketer kan också skjutas upp i rymden på andra ställen än vid ekvatorn. Till exempel öppnades en ny anläggning för uppskjutning av satelliter vid rymdbasen i Kiruna i Sverige 2023. 

När solvindspartiklar kommer in i jordens atmosfär kolliderar de med molekylerna och atomerna i de gaser som finns i atmosfären, så att elektronerna laddas av energin från kollisionen. Laddningen varar dock inte särskilt länge, utan energin frigörs i form av ljusenergi, det vill säga som norrsken. Färgen på norrskenet beror på den molekyl eller atom som kollisionsenergin är bunden till. Det ljus som syre frigör är grönt, men i den övre atmosfären frigör syre rött ljus. Kväve frigör blått ljus. Ibland kan färgerna blandas med varandra, så att vi ser lila norrsken. 

För att få svaret på en fråga, tryck på +-tecknet bredvid frågan.

Den ryska kosmonauten Oleg Kononenko. Han har totalt tillbringat över 900 dagar i rymden. Hans senaste rymdfärd ska enligt planerna avslutas i september 2024. Om rymdfärden går som förväntat, kommer han att passera tusendagarsgränsen. Innehavaren av rekordet för den längsta enskilda rymdfärden är i sin tur ryssen Valerij Poljakov. Hans längsta rymdfärd varade i 437 dagar.

I området mellan Mars och Jupiters banor kretsar ett stort antal himlakroppar eller asteroider runt solen. Asteroiderna är av olika storlekar och består av sten, kol och metall. Det här ringformade området kallas asteroidbältet. Asteroidernas storlek varierar från pyttesmå smulor till bjässar som är flera hundra kilometer i diameter. Den största himlakroppen i bältet heter Ceres (cirka 950 kilometer i diameter). Den klassificeras numera även som en dvärgplanet.

Den allmänna benämningen måne syftar på en himlakropp som kretsar kring en annan himlakropp än solen. Den kan kretsa kring en planet, en dvärgplanet eller en liten himlakropp, såsom en asteroid. Många av månarna i solsystemet skulle kunna vara planeter, om de bara kretsade kring solen.

Vi känner redan nu till hundratals månar i solsystemet. Flest månar har gasjättarna Saturnus och Jupiter. De fem största månarna i solsystemet är Ganymedes (Jupiter), Titan (Saturnus), Callisto (Jupiter), Io (Jupiter) och månen (jorden). Jordklotets måne heter månen på svenska.

För att få svaret på en fråga, tryck på +-tecknet bredvid frågan.

En kontrollerad månlandning försvåras för det första av att månen inte har någon atmosfär, som bromsar upp månlandaren. Dessutom utgör månens varierande terräng ytterligare en utmaning. På månen finns många kratrar och lösa stenar som har uppstått vid kollisioner och som gör terrängen ojämn. En obemannad månlandare måste också programmeras för att landa självständigt, eftersom avståndet från månen till kommandocentralerna på jorden är för långt för att månlandaren ska kunna styras i realtid. Sensorerna som bistår vid den självständiga landningen och som oberverar månens yta kan också förblindas av det måndamm som virvlar upp på grund av månlandarens motorer.

Lista över månmissionerna på engelska: https://moon.nasa.gov/exploration/moon-missions/

Månens sydpol är intressant, eftersom den bedöms vara den bästa platsen för att bygga en permanent månstation. I området finns ständig tillgång till solljus att använda som energi och värmekälla. Dessutom har vattenis observerats på de skuggiga bottnarna av kratrarna i polarområdet. Vatten behövs både till människorna och för att tillverka raketbränsle.

Cassini var ett sondprojekt som genomfördes av Nasa och som studerade Saturnus och dess månar åren 2004–2017. Med Cassini följde den europeiska sonden Huygens, som landade på ytan av Saturnus måne Titan. Cassini gjorde många upptäckter. Ett forskningsobjekt var vattengejsrarna på månen Enceladus, som sonden även styrdes att flyga igenom. I de vattenprover som togs under genomflygningen upptäcktes molekyler som är viktiga för liv. Fynden som Cassini gjorde bekräftade uppfattningen att det finns en ocean inuti Enceladus.

År 2017 styrdes Cassini till att störta och förintas i Saturnus atmosfär. Man lät inte sonden kollidera med någon av månarna, för att inte oavsiktligt förorena månen med mikrober som eventuellt hade följt med sonden från jorden.

För att få svaret på en fråga, tryck på +-tecknet bredvid frågan.

En hyperspektral kamera kan ta bilder i många olika våglängder. Också våglängder utanför det spektrum vi kan uppfatta med ögonen.

Bilder kan användas för att övervaka, analysera och modellera förhållanden på land och till havs, följa skiftningar i vegetationen samt upptäcka utsläpp och föroreningar.

Data från Kvarkensat kommer att vara fritt tillgängliga via www.kvarkenspacecenter.org.

Rymdteleskopet James Webb är vid Lagrangepunkt 2 som finns 1 500 000 kilometer från jorden. Vid denna punkt samverkar Solens och Jordens gravitation samt centrifugalkraften så att James Webb hålls på plats i förhållande till jorden och solen.

James Webbs primära uppdrag är att söka efter de första galaxerna i universum, studera galaxernas utveckling, upptäcka bildandet av stjärnor och söka efter tecken på liv i atmosfären kring exoplaneter.

Läs mer https://jwst.nasa.gov/content/science/index.html

Rymdteleskopet Hubble är en rymdforskningsstation designad för observationer i närområdet. Den sköts upp i låg omloppsbana kring Jorden redan 1990 och var tänkt att fungera som ett rymdteleskop som studerar jordens atmosfär.

På 30 år har rymdteleskopet Hubble tagit hundratusentals bilder och gett svar på många av universums mysterier. Den har definierat universums ålder till 13,8 miljarder år och har varit avgörande för att upptäcka mörk materia. Den har tagit bilder av galaxer i olika skeden av deras livscykel och hjälpt till att förstå bildandet av galaxer.

Läs mer: https://hubblesite.org/mission-and-telescope/the-telescope